Bokstäver i snö
"L" som är lång kö, lurig matteuppgift, lat katt, lånad mössa, låtval på radion, lampa i kökstaket, (ny-)lanserad produkt, Ierig jacka, luften är fri, lock på grytan med storkok, lus i barnens hår, lukta på saltvattnet och livboj i vatten. Eller läkare.
Eller doktor, som man sade när man var yngre. "Jag ska till doktor och plåstra ajaj", så kunde det låta. Senare i livet ändrades ordvalen och nuförtiden är det läkare med stort L.
Så för förhoppningsvis sista gången denna månad ska jag till läkaren. Jag kan bara hålla tummarna att hon inte skriver ut mer mediciner och göra allt för att få henne att tro att jag är med på hennes noter.
/Johanna
Delad lycka
Vackra vita dagar.
Åh, vad jag skäms! Jag skäms så mycket att mina kinder blossar likt ett varningsljus. Är det en - snart två - veckor sedan jag skrev till er? Mina vackra läsare, ni som troget och flitigt har kommenterat - trots mitt oengagerade. Det som har upptagit min tid har varit allt från skolan, vintertröttheten, mitt nyvakna intresse för framtiden, Agnes Cecilia, firande av födelsedagar... Men tro ej att jag har glömt bort er! För varje kväll har jag legat vaken och längtat efter er, dag efter dag. Och nu skriver jag, nu skriver jag igen.
Kram
Med färg
Även om solen inte skiner och snön bara hälsar på då och då så har jag upptäckt en egen sol i mitt fönster. Jag såg den först idag då mor satt nya ljus i vår vackra sjuarmade ljusstake. Där i köksfönstret blänkte MIN sol. Av finaste sort. Hela julen hade ljus efter ljus brunnit ner och hela vintern hade detta mirakel funnits längst ner och bara väntat på att få stråla.
Jag plockade fram min kamera - och tvekade lite eftersom man inte skall rikta kameran mot solen - men chansade och fotade några bilder utan att någon större skada skedde. Sedan provade jag att sänka mättnaden i bilden (göra den svartvit) och vips! så fick jag beslutsångest om vilken av bilderna jag skulle lägga upp på bloggen. Jag valde båda. Egentligen var det planerat att lite hästporträtt skulle befinna sig i detta inlägg, men varför röra ihop det? /Johanna
Ett nynnande
Mitt vilda hjärta
Nytt år med nära och - otroligt - kära
Gårdagens kväll (och större delen av natten) blev mycket lyckad. Jag firade med alltid trogna barndomsvännen och hennes familj, far och mors väninna och hennes dotter, min favoritfaster med pojkvän och dessutom resten av min lilla standad-familj på fem personer.
Vi roade oss genom att äta förrätt, varmrätt och efterrätt med lite inspiration från havet, vi sjöng och skålade, skrattade och svätte ut kolsyrad dricka åt alla håll och några av oss ägnade större delen av kvällen till sällskapsspel och singstar. Just det, vi såg imponerat och spänt på alla fyrverkerier under kvällen också! Stod och stampade på stället och små frös en del, men frossan var det värt.
Jag och mina vita hyacinter står och blickar ut genom mitt fönster över det nya året. Jag ser Kärlek, Vördnad och Glädje träda fram först ur den dunkla skogen på andra sidan vägen, bakom en tall kikar Nyfikenhet försiktigt fram och kamouflerad uppe i ett äppleträd med röda frukter sitter Inspiration med benen tätt mot kroppen och dricker te bryggt på körsbärsblomma från utlandet. I gräset lurar Sorg och Förtvivlan, synligt bedrövade över att vara där. Lyckan står lång och ståtlig lutad mot en björkstam och runt honom flockas Beundran, Förväntan, Längtan och Sömnig. Och i växthuset frodas nya känslor.
När jag ser ut över allt detta känner jag mig märkigt överväldigad. Jag tror att det nya året kommer att lära oss alla något viktigt som vi sedan kan bära med oss resten av livet. Alla händelser kommer inte Lyckan att vaka över, utan Sorgen kanske en dag bestämmer sig att lämna sin plats i det fuktiga gräset och överraskar någon av oss bakifrån, kanske har hon till och med gett sig på Lyckan? Men Lyckan läker snabbt (även om det känns som att det tar en väldans tid ibland) och snart igen lägger han sin hand på våra hjärtan och får det att kännas bättre.
Jag önskar alla lycka till med det nya året! /Johanna Gillström - www.bridge.blogg.se
