Ostindia. Porslin. Frost utanför fönstret. Bilder från igår på minneskort. Februari-känslan som kryper i nackskinnet.

 

Idag lägger jag upp bilder från en av alla Ostindia som ingår i mammas "samling" (det måste få kallas samling för - även om hon gör det omedvetet - så har vi troligen rekord i porslin i det märket. Dock kan jag inte förbrå henne, Ostindia är otroligt vackert. Vi har karaffer, tallrikar, kaffekoppar, tekoppar, värmeunderlägg i porslin... Allt i samma underbara mönster.

 

Igår argengerade jag en helddags-fotografering i skogen. En nära vän till mig var modell (ursnygg) och offrade allt för att stå utomhus i kylan i bara en tunn klänning. Allt för mitt fotoprojekt i skolan.

Från början var det meningen att uppgiften skulle tecknas, men som den jag-vill-ha-bra-betyg-och-visa-att-jag-anstränger-mig-till-döds-eleven som jag är gjorde jag såklart både och. Såklart.

I alla fall, min kära vän hjälpte mig att lyckas med bilderna då hon var helt fantastisk och visste precis hur hon skulle agera framför kameran. Vi stod på antika och ostadiga broar, mötte igenkännande grannar (som blev småsura på mig för att min modell hade så lite kläder på sig...) och jag fotograferade från alla vinklar och håll, exprimenterade med bländaren och vi diskuterade barndomsminnen.

 

Bilderna kommer förhoppningsvis upp på bloggen innan onsdag.

Kramar /J

 

Det snöar igen. Bara några ynka snöflingor som följer vinden. Det lägger sig aldrig på asfalten. Men snön gör kylan mer uthärdlig. Idag klarar jag att gå tre busshållplatser i kalla vindar och återvända samma väg tillbaka.

Det är snart - som alla roligen vet - jul, och jag har tyvärr ingen vidare inspiration om vad jag ska lägga upp på bloggen under december-månaden. Därför är ni hemskt välkommna att ge förslag på vad ni vill att jag lägger upp.

Har ni några tips?

 

Kyssar /J.

 

 

Jo, faktiskt. Det snöade nyss i Göteborg.

I oktober 2012.

Och nu ska jag ut och fotografera

samtidigt som jag lägger ut en bild från förra årets snö.

 

 

 

Jag är ledsen för dålig uppdatering. Igen. Men det händer så enormt mycket saker omkring mig just nu, och jag kan inte preoritera bloggen i första hand.

Idag fyller min kära mor år. Stort Grattis till henne! Av mig fick hon en djup tekopp från Indiska, full av höstiga färger.

Min dag tillbringades dock i kyrkan då jag var där i syfte av en "Minnescermoni". Jag är ganska säker på att människorna i raden bakom mig blev rätt så trötta på mig där jag satt i en lång svart klänning (underbart vacker klänning enligt mig) och snörvlade för kung och fosterland.. Men vem kan klandra mig för att fälla tårar? Om de kör ut mig på begravningen för att jag för för mycket oväsen så tänker jag slå sönder - fy och skam - ett av kyrkans vackra fönster och hoppa in den vägen. Fast det blir nog snarare smyga än hoppa.

För jag tänker inte dölja min sorg. Det är slut på att dölja, något jag gjort hela mitt liv. Den som klandrar mig för att fälla tårar och sörja har aldrig känt sorg. Och sorg är en stark kraft, mäktig och urgammal.

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag minns den höstens dofter

Jag minns den vindens sus

Trädens starka färger

Den låga solens ljus

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dem två första bilderna föreställer min nya (eller nya och nya, det beror hur man ser på det) syask som jag fick av min fars mor vid det senaste besöket. Detta fynd passade jag på att plåta då jag åkte förbi en kollosal äng av smörblommor. Så om ni gick förbi en stor vacker äng och såg en flicka med rufsigt hår uppsatt i en ovårdad trulls liggande på mage mitt bland grönskan och fotande med sin kamera, lugn, det var bara jag.

/J